Kvinnan och mannens garderob

Jag raljerar ofta om den svenske mannens dåliga stil, både generellt och i mer detaljerade ordalag. I vad grundar sig då denna avsaknad av smak, känsla för färgkombinationer och insikter om god passform? Orsakerna är ju troligtvis många. Gemene mans rena ointresse för kläder är väl tyvärr oftast det avgörande. Jag känner själv också att jantelagen och dess skräckinjagande antal anhängare är en stor bov i dramat.

Många anser att mannen inte skall utmärka sig klädmässigt, tro att han är något. Fel! Den som tror sig vara något, blir det ofta också med tiden. Att hänge sig åt sina egna klägmässiga böjelser och idéer om vad man anser vara snyggt eller ej är enligt min mening också en avgörande förutsättning för att kunna skapa en personlig, klädmässig stil.

?...

?...

Enkelt, då är det ju bara att börja tro på och följa sin instinkt, lära sig grunderna om god passform på de otaliga ställen man idag kan få koll på dessa fakta. Sakteliga ge sig ut i handeln, göra felköpen, hitta guldkornen i klädbutikerna, och sakta men säkert bygga upp sin garderob? Nej. För de flesta män finns långt fler hinder på vägen till ett skapande av den egna stilen, än den trångsynta och missunnsamma jantementaliteten.

Fråga merparten av de män som levt i ett längre förhållande av något slag, hur stort inflytande deras partner har på vilka kläder han köper. Min erfarenhet säger att svenska kvinnor har en sällsynt envis besatthet av att bestämma över vilka kläder deras man skall ha på sig. I många fall kan detta säkert påverka situationen till det bättre, men jag gissar att det i minst lika många fall leder till det rakt motsatta.

Det är helt ok för en kvinna att säga till sin man ”-Ska du verkligen ha på dig Det Där?!?”. Det är rent av mer praxis och anses socialt accepterat än som ett missförhållande. Skulle en man säga något liknande till sin kvinna skulle många kalla honom mansgris, elak och tydligt förklara det oacceptabla i kommentaren. Givetvis är det nog väldigt vanligt med män som styr och ställer med vad kvinnan i relationen kan och får ha på sig med. Även det är helt förkastligt, men det är en annan diskussion i ett annat forum.

Ett sådant uttalande förutsätter förstås att mannen i fråga först och främst kommit så långt att han faktiskt köpt plagget. Jag ser sorgligt ofta män som tittar på snygga, stiliga kläder, låt säga en rosa skjorta eller något liknande i butiken. Sen har frun, sambon eller flickvännen kommit och ratat plagget omgående, varpå paret lämnar stället. Ofta med mannen bärandes ett antal påsar innehållande damens inköp.

Vid ett tillfälle då jag köpte en kostym i höstas, kom ett kvinnligt butiksbiträde och ville assistera mig vid provrummet. Nu skall vi komma ihåg att hon dessutom arbetar i en butik som säljer herrkläder. Jag var smått skeptisk till kavajens vidd över bröst och midja, men butiksbiträdet var av den bestämda åsikten att kavajen satt perfekt, och att den minsann inte skulle sitta åt mer någonstans. ”-Sträck fram armarna…” uppmanade hon (som när man sitter på en cykel och håller i styret). ”-Ser du hur den stramar i ryggen..?”. Där förlorade jag allt förtroende för biträdets förmåga att vara till någon som helst hjälp. Jag köpte kostymen, travade iväg till min skräddare, och fick bekräftelse för mina åsikter. Nu sitter kavajen perfekt.

"-Älskling, jag är inte helt säker på det här..."

"-Älskling, jag är inte helt säker på det här..."

Min generella bild av situationen är att kvinnor av någon outgrundlig anledning ofta blint anser sig ha bättre koll på kläder än män. Än så länge stämmer detta säkert i många fall, men det är då oftast kvinnokläder de kan och förstår. Det är för det mesta en väldig skillnad på att köpa en väl sammansatt uppsättning damkläder, och att köpa en välsittande herrkostym. Det jag upplevt är att kvinnor ofta anser att herrkläder inte skall ”sitta åt”, det skall enligt dem vara kvinnligt. Följaktligen har vi också ett land nedlusat av män i för stora kavajer och kostymer och andra märkliga utstyrslar.

Givetvis vill jag understryka att jag inte menar att detta undantagslöst är fallet i alla relationer, men det förekommer enligt min erfarenhet för ofta för att de skall vara sunt. Jag gissar att jag aldrig kommer att få en tillfredställande förklaring till detta faktum, en orsak till vad det beror på?

Långt fler kvinnor borde acceptera vad deras män vill klä sig i, om de nu faktiskt har en uttalad åsikt i frågan. Otaliga är ju även de svenska män som ser kläder som endast ser kläder som något som gör att de inte fryser om det är kallt ute. Hur de ser ut är totalt oväsentligt. Dock finns det bevisligen ett stort antal herrar som skulle klä sig väldigt annorlunda om det inte skulle kräva ett mindre familjärt inbördeskrig att få göra det. Jag anser att saker man själv gör och och bestämmer över för att man tycker om det, blir man med tiden även bättre och bättre på. Förvaltandet och odlandet av en egen klädstil är inget undantag. Sen finns det givetvis många olika klädsmaker, bättre och sämre, men den diskussionen lämnar vi också till annan tid och plats.

Jag vet att min egen dam, om inte avskyr, så starkt ogillar färgen mina strumpor ibland har. De alltmer frekvent förekommande rutmönstren på kavajer, skjortor och byxor, är väl inte heller några av hennes större favoriter. Det verkar dock som att hon med tiden sakta börjat finna sig i valen jag gör. Eller så lider hon resignerat i det tysta. De syrliga kommentarerna har givetvis inte avtagit helt, de bör de heller inte göra. Jag kräver inte att hon skall älska min klädstil, eller ens tycka om den. Dock måste den accepteras. Avslutningsvis har hon säkerligen också räddat mig från diverse mindre smickrande klädval, och många gånger också gett bra råd och tips om vad jag borde köpa.

"Nä gumman, du får åka ensam till Ullared..."

"Nej gumman, du får åka ensam till Ullared..."

Givetvis bör man lyssna till sin partners åsikt om de kläder man bär, eller önskar bära. Det är en sund del i en relation. Att den enes garderob dock mer eller mindre helt dikteras av den andra parten är helt oacceptabelt. Mitt budskap till sveriges (kvinnliga) befolkning är nu; Lätta lite på restriktionerna kring de kläder er partner vill klä sig i. Det kostar inget. Är situationen så katastrofal att ni inte uthärdar, bör ni givetvis diskutera saken. Dock bör man även ge saken tid att mogna innan man börjar styra, ställa och kräva. Ömsesidig respekt ger troligen också en mer självsäker och därmed trevligare och intressantare partner att leva med. Avslutningsvis, till sveriges män: Om ni har en tanke bakom kläderna ni bär, våga tro på den. Lär er hur man gör det hela på rätt sätt, och stå för er egen stil.

En brasklapp till er kvinnor som kräver att er man bör använda kostym oftare än vad han gör, fortsätt enträget, men se då också till att kostymerna sitter som de skall göra på en man.

About these ads
Det här inlägget postades i Livsstil, Stil och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Kvinnan och mannens garderob

  1. DavidNiven skriver:

    Bra inlägg. Jag misstänker att kvinnors bidrag till den manliga klädseln också består i att intala sina bättre hälfter att de ska klä sig i moderiktiga kläder, d.v.s. smala slipsar, urringade t-shirts, trucker keps etc.

    Den vanligaste stilmissen jag ser män begå, är som du nämner, att bära för stora kavajer. Jag misstänker att detta beror på att många män vill se så stora ut som möjligt. Det kan också kvinnor vilja att deras män gör. I mitt fall ville min mamma alltid klä mig i för stora kläder. Detta fortsätter än idag, trots att jag sedan länge är fullvuxen, det kan alltså inte bero på att det ska ”finnas plats att växa i”.

    Jag tycker dock att den okunniga herrekiperingspersonal du nämner åtminstone borde uppmana männen att korta ärmarna på de för stora kavajerna. Jag ser ofta män i kavajärmar som når nedanför knogarna.

  2. Carlsson skriver:

    Mycket bra inlägg! Bloggen är, även den, av hög klass!

  3. Archibald skriver:

    DavidNiven: Tackar. Jo, ofta är det nog så att folk tror att en stor kavaj får bäraren att se större ut.

    Det är både sorgligt och skrattretande att det ju har rakt motsatt effekt.

    Få saker förstärker så kraftigt intrycket av att bäraren är så liten att han inte ens fyller ut sina kläder, som en för stor kavaj.

    Ju bättre en kavaj passar bäraren, desto starkare blir intrycket av en välvuxen man. Till och med om man som jag, i grund och botten är ganska lång och smalt byggd.

    Carlsson: Vi tackar och fortsätter göra vårt bästa.

    Med vänliga hälsningar

    Archibald

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s