Ibland uppstår smågnabb i klassisk-stil-på-nätet-svängen. Personen X hävdar dittan, och person Y hävdar dattan. Dessa konfliktlinjer är ofta förutsägbara och återkommer med viss regelbundenhet och exemplifieras oftast med samma frågor. En av dessa konfliktlinjer handlar i grunden om synen på originalitet och vad som är och inte är genuint. Min utgångspunkt är att satsa på det hållbara och det funktionella som samtidigt passar min estetiska palett.
Naturligtvis är också ett genuint hantverk och lång tradition hos en given tillverkare givande, men jag ser det som sekunderat de andra kriterierna. Vilket är en inställning som inte alla delar. Låt mig ge er några exempel.
Jag bär allt oftare buttondown-skjortor i oxford-tyg till udda kavaj (dock aldrig till kostym). Jag gillar det grova tyget och den ”tillknäppta” känslan. Jag har en handfull buttondown-skjortor från vardera Brooks Brothers(BB) och Charles Tyrwhitt(CT). Det var BB som lanserade buttondown-skjortan och får där med räknas som ”originalitetsvalet”. BB:s kragar är också handsydda vilket gör att de även ligger bättre till i hantverksfaktor. Men efter att omväxlande burit BB- och CT- buttondown har jag till slut ändå kommit fram till att jag föredrar CT:s tolkning. Den limmade kragen har en uniformskänsla som jag tycker om. Lika så föredrar jag CT:s tyg, som fortfarande är”oxford woven”, men inte fullt lika grovt som BB:s original. I förutvarande fall har jag alltså kommit fram till att jag föredrar en kopia framför orignialet.








