
Vi har sett den förr, men tål att ses igen. Gussies randiga sommarkavaj!

Vi har sett den förr, men tål att ses igen. Gussies randiga sommarkavaj!
2012 ser ut att bli ett rysligt elegant filmår. Med filmer som The Artist, My week with Marilyn och Tinker, tailor, soldier, spy (som försökte förmedla känslan av blöt tweed till publiken) såg det såklart redan väldigt bra ut. Det är dock inte färdigt än. I vinter kommer The Great Gatsby, och att döma av trailers som cirkulerar kommer filmen att bli ett underverk av elegans. Storartade miljöer, bilar med långa motorhuvar och kvinnor i hatt utlovas. Håll till godo!
Det var ett tag sedan sist. När jag tänker närmare på saken har jag inte haft på mig mina svarta oxfords sedan mormors begravning i februari. Faktum är att jag sedan dess över huvud taget inte haft på mig ett par svarta skor. Jag ser inte poängen. Svart är en död och överskattad skofärg. Men ibland är de svarta oxford-skor det enda som fungerar. Formalitetsnivån kräver det helt enkelt. Och ju högre formalitet desto mindre möjlighet att skänka individualitet till outfiten. Nåväl. Ibland måste man köra vit skjorta, diskret slips, mörkblå kostym och svarta oxfords. Tar på mig ett par rosa strumpor för att inte helt tappa stinget.

Strumpor från Topeco, skor från Church’s.
M.F.
Via den långsamt skyndande men trevliga stilbloggen Style Essentials sprang jag nyligen på ett inlägg om Roberts Radio. Tillverkaren har behållit gammal yttre design, men uppdaterat insidan med ny teknik såsom kraftfullt batteri, WiFi och möjlighet att ansluta externa mediaspelare.
Kristi himmelfärdshelgen är en klassisk konferenshelg. En ansenlig del av alla dessa branschorganisationer, föreningar och alla andra tänkbara och otänkbara sammanslutningar arrangerar således någon typ av flerdagarsmöte det kommande veckoslutet. Och det är precis just en sådan jag skall bevista. Och eftersom morgondagens schema lämnar en del övrigt att önska och att tåget till huvudstaden går tidigt på torsdag fick således packningen klaras av redan idag.
Jag har tidigare skrivit ett inlägg om packning, men det var för det första så pass länge sedan att de flesta av våra läsare troligen inte var med oss vid tidpunkten och för det andra var det ganska slarvigt skrivet. Det är nu förpassat till papperskorgen och i dess ställe kommer här något som förhoppningsvis kan skänka lite inspiration inför framtida packningsutmaningar. Det är dock inget facit och inget som är ristat i sten. Det är såhär jag gör, eller snarare; det är så här jag som regelbunden resenär för egen del lärt mig är mest funktionellt att göra.
Det diskuteras en hel del om samhällets påverkan på människors åsikter. Skönhetsideal, moralisk inställning till olika situationer och företeelser. Uppfostran, med mera. Ofta skylls missförhållanden och sneda värderingar gärna på vad vi ”matas” med i samhälle och media. Var går då gränsen för ditt eget ansvar?